Ture Rangström - Tala, tala tycktes alla

Hvem har nu gett vett åt vinden
Gett åt luften ledig tunga
Röst och språk åt gårdens rönnar
Och åt späda fogelskaran?

Förr, när från min bädd hvar morgon
Jag på loftets trappa trädde
Visste vinden blott att smeka
Rönnen blott att susa stilla
Qvittra blott förstod hvar fogel

Nu, när sist jag kom på gården
Från mitt olyckssälla läger
Tala, tala tycktes alla
Vinden hviska: arma flicka!
Fläkten susa: fallna flicka!
Rönnen sucka: svikna flicka!
Svalan sjöng: hvar är din stolthet?
Sparfven: hvar är nu din glädje?