Ture Rangström - Flickans årstider

Flickan gick en vintermorgon
I den rimbeströdda lunden
Såg en vissnad ros och talte:
"Sörj ej, sörj ej arma blomma
Att din sköna tid förflutit!
Du har levat, du har njutit
Du har ägt din vår och glädja
Innan vinterns köld dig nådde
Värre öde har mitt hjärta
Har på en gång vår och vinter:
Gossens öga är dess vårdag
Och min moders ärdess vinter