Ture Rangström - Afskedet

År af skumma färder fick du
Pröva, jag kan se dig när du gick ombord
Som det stumma offret gick du
Ingen kunde ge dig tröst med blick och ord

I de gröna sommarsunden
Dolde snart den sista uddens hägn din båt
Och min sköna syn för stunden
Brast som bubblor brista i ett regn af gråt

Blott en strimma rök som dröjde
Blott en våg som välvde trött och knäckt mot strand
Kvällens dimma sakta höjde
Sig och vassen skälvde för en fläkt ibland

Och jag vände åter samma
Väg vi brukat taga och jag såg dig än
Och jag kände blodets flamma
Genom hjärtat jaga som en våg igen

Nu är flamman slocknad, bara
Tidens långa flöde glider jämt förbi
Vara samman, skilijas, fara
Det är så vart öde är bestämt att bli