Ture Rangström - Den mörka blomman

Träden susa så kallt
Fjärran äro de mina
Höstliga stjärnor skina
På himlen överalt

Ingen ger mig ett svar
Ingen i världen hör mig
Gamla nätter och dar
Stiga ur glömskan för mig

Sällsamt liv får det tomma
Och ur mitt hjärtas mull
Skjuter en ensam blomma
Mörk och hemlighetsfull

Blommar en drömnatt bara
Vissnar när det blir dag
Är det mitt dunkla jag
Som ingen kan förklara

Mörka blomma, din doft
Bär mig mot höganloft
Roten, som ingen spårar
Vattnas af blodtårar