Stefan Demert - Den stränge fadern

Ack, nött var tröskeln där som barn jag lekte
Min faders skonummer var femtiofem
Och fett och flottigt av det fläsk man stekte
Var taket i mitt påvra barndomshem
Jag var en parvel blott, med snor på läppen
Och mina syskon voro tjugotre
Varenda lördag fick vi smaka käppen
När far kom hem ifrån sitt arbete
Uti en långan rad så blev vi ställda
Och fick sen knäppa upp vår byxas knapp
I bokstavsordning blev vi sedan smällda
Utav vår faders käpp med flera rapp
Jag hade tur som inte stod i början
Då slog min fader så hans käpp gick varm
Men när han kom till mig som hette Örjan
Då var han ganska trött uti sin arm
Sen kom vår moder med förband och salva
Och syskonskaran ställde sig i kö
Allt medan far tog sig en kaffehalva
Och torka blodet av sitt hårda spö
Allra värst var det för min broder Abel
Han fick så mycket att hans liv tog slut
Dock var min barndom ändå acceptabel
Ty man fick lära sig att veta hut