Stefan Demert - Balladen om den kaxiga myran

Jag uppstämma vill min lyra
Fast det blott är en gitarr
Och berätta om en myra
Som gick ut att leta barr
Han gick ut i morgondiset
Sen han druckit sin choklad
Och försvann i lingonriset
Både mätt och nöjd och glad
Både mätt och nöjd och glad

Det var långan väg att vandra
Det var långt till närmsta tall
Han kom bort ifrån dom andra
Men var glad i alla fall
Femti meter ifrån stacken
Just när solnedgången kom
Hitta han ett barr på backen
Som han tyckte mycket om
Som han tyckte mycket om

För att lyfta fick han stånka
Han fick spänna varje lem
Men så började han kånka
På det fina barret hem
När han gått i fyra timmar
Kom han till en ölbutelj
Han såg allting som i dimma
Börstet hävdes som en bälj
Bröstet hävdes som en bälj

Den låg kvar sen förra lördan
"Jag ska släcka törsten min"
Tänkte han, och lade bördan
Utanför och klättra in
Han drack upp den sista droppen
Som fanns kvar i den butelj
Sedan slog han sig för kroppen
Och skrek ut "Jag är en älg!"
Och skrek ut "Jag är en älg!"

"Ej ett barr jag drar till tjället
Nej nu ska jag ta mig fan
Lämna skogen och istället
Vända upp och ner på stan!"
Men han kom aldrig till staden
Något spärrade hans stig
En koloss där låg bland bladen
Och vår myra hejdar sig
Och vår myra hejdar sig

Den var hiskelig att skåda
Den var stor och den var grå
Och vår myra skrek "Anåda
Om du hindrar mig att gå!"
Han for ilsken på kolossen
Som låg utsträckt i hans väg
Men vår myra kom ej loss sen
Han satt fast som i en deg
Han satt fast som i en deg

Sorgligt slutar denna sången
Myran stretade och drog
Men kolossen höll 'en fången
Tills han svalt ihjäl och dog
Undvik alkoholets yra
Du blir stursk, men kroppen loj
Och om du är född till myra
Brottas aldrig med ett Toy
Brottas aldrig med ett Toy